Adlande och död

Den 7:e april 1757 adlades Carl Linneaus av kung Gustaf VI Adolf och bytte då namn till Carl von Linné.

Några av von Linnés studenter vid Uppsala Universitet fick i uppdrag att ta med Linnés idéer ut i världen, dessa kallades sedan för lärjungar eller apostlar. De reste över hela världen och samlade in data om världens djur- och växtliv och spred Linnés kunskap och system längre bort i världens hörn än många andra svenskar kommit före dem.

Carl bodde nu vintertid på Svartbäcksgatan i Uppsala och sommartid på sin gård i Linnés Hammarby söder om Uppsala. Hans sista tid kantades mycket av sjukdomar då han drabbades av malaria (då kallad uppsalafeber eller frossa) år 1764 men botades efter vård av Nils Rosén. År 1773 fick han ischias och året därpå en stroke. Tre år senare fick han ytterligare en stroke som gjorde att han förlorade minnet. I december 1777 fick han ytterligare en stroke som ledde till hans död 10 januari 1778. Han begravdes i Uppsala domkyrka 22 januari 1778.

”Gud skapade. Linné ordnade”. Så har han själv beskrivit sin livsgärning. Det kan låta som att han var väldigt självgod men i själva verket kände han sig utvald och lyckligt lottad som fått upptäcka ordningen bland Guds skapelser.