Linnés tidiga liv
Linnés fortsatta livLinnés fortsatta liv
Linnés sista tidLinnés sista tid
Tidigt liv
Carl Linneaus föddes i Råshult, Stenbrohults socken i Småland den 13:e maj 1707. Hans föräldrar var Nils Linneaus och Kristina Brodersonia. Carl hade fyra syskon: Anna Maria Linnaea, Sofia Juliana Linnaea, Samuel Linneaus och Emerentia Linnaea. Hans far var komminister och modern dotter till sockens kyrkoherde Samuel Brodersonia. Samuel gick bort bara ett år efter Carls födelse och fadern fick då överta rollen som kyrkoherde.
Föräldrarna hade stora förhoppningar om att deras förstfödde son skulle föra traditionen vidare och även han växa upp och bli kyrkoherde. Men i och med pappa Nils förkärlek till blommor och växter växte sig Carls intresse allt större för just blommor och allt som växer i naturen, så föräldrarna fick rätt snabbt ge upp sina förhoppningar om att det skulle bli en kyrkoherde av honom.
När Carl föddes var det vanligt att inte ha efternamn, utan man döptes efter sin far. Men det blev allt vanligare att man tog sig ett efternamn som klingade latinskt om man började studera inom prästyrket. Nils två morbröder hade tagit namnet Tiliander, efter en lind som stod på deras gård. Lind heter Tilia på latin. När Nils kom upp sig inom prästyrket ville även han ha ett efternamn, men till skillnad från sina morbröder valde han att göra sitt namn mer latinskt och valde då att inspireras av linden på sin egen gård och valde då Linneaus.
Hans far hade ett stort intresse av hortikultur, vilket innebär läran om trädgårdsodling. Fadern hade stora anlagda fruktträdgårdar och nyttoväxtträdgårdar, först i Råshult på sitt komministerboställe och sedan vid Stenbrohults prästgård. Han hade även en stor samling av prydnadsväxter som vanligtvis inte existerar i Sverige. Det sägs att fadern Nils spenderade all sin lediga tid i sina trädgårdar och gärna tog med sin förstfödde son ut i naturen där Carl började leka med blommorna som andra barn leker med leksaker. Han ska även ha varit så förtjust över sin förstföddes födsel att han börjat smycka hans vagga med blommor i ren glädje.
Fadern och sonen hade en god relation och många av deras samtal handlade om odling och skötseln av deras trädgård, som vid den tiden var en av Smålands främsta. Nils gav tidigt Carl en egen bit land på gården där han själv fick börja odla, vilket bara stärkte hans redan tidigare stora intresse för växtliv.
Nils lärde Carl tidigt om geografi, religion och grundläggande latin i hemmet. Familjen anställde sedan en informator, en sorts privatlärare, för att fortsätta lära upp Carl och man valde då kavalleristsonen Johan Telander. Carl var dock inte nöjd med sin informator och har senare skrivit om Telander att han snarare utplånar barns talanger än att utveckla dem, men han fick ändå stå ut med denne Telander under två års privatundervisning hemma på gården.
Utbildning
När Carl var nio år gammal skickades han till den närliggande staden Växjö för att gå på trivialskolan i Växjö. Väl där var han dock inte lika intresserad av studierna som att gå ut på landsbygden och leta efter blommor, stenar och insekter. Han började sedermera samla på dessa olika objekt han kunde tänkas hitta i naturen medan han knappt klarade sig i de andra läroämnena han hade. Han föredrog naturvetenskap över hebreiska och teologi.
Skolans rektor, Daniel Lannerus, hade även han ett stort intresse för botanik och introducerade Carl för provinsialläkaren Johan Rothman, som även han delade ett stort botanikintresse. Denne Rothman breddade Carls intresse för botanik men han väckte även ett intresse för medicin inom honom.
Vid 17 års ålder, 1724, började Carl studera vid katedralskolan i Växjö där han studerade matematik, teologi, hebreiska och grekiska. Han följde en noggrann utlagd studieplan för att kunna fortsätta studera för en prästtjänst. Men när Carls far kom och besökte skolan för att se hur det gick för Carl och hans studier blev han överraskad att höra av många att Carl nog aldrig skulle kunna studera vidare. Men Rothman klev in och förkunnade att han var av en annan åsikt och trodde att Linneaus skulle kunna lyckas inom det medicinska fältet. Han erbjöd att ta sig an Carl och låta honom bo hos honom och hans familj i Växjö medan han undervisade honom i botanik och fysiologi.
Nils Linneaus accepterade detta erbjudande.
Under dessa åren lärde han sig om hur man klassificerar växter och hur växternas sexuella reproduktion sker.
År 1727 skrev Carl in sig på Lunds universitet för att studera medicin. Men bara ett år senare, år 1728, flyttade han till Uppsala Universitet i hopp om att lära sig mer. Han blev dock inte helt nöjd med undervisningen och spenderade mycket tid i den botaniska trädgården där han mötte Olof Celsius som vid tidpunkten var professor i teologi och amatörbotaniker. Han blev imponerad av den unge studenten och erbjöd honom fri kost och logi hos honom och tillgång till sitt privata botaniska bibliotek, vilket var ett av landets mest omfattande.
Hans professor Olof Rudbeck den yngre såg potential i honom redan som andraårsstudent när han skrivit en uppsats om växters sexuella reproduktion och lät honom då undervisa i den botaniska trädgården. Hans föreläsningar blev mycket uppskattade och kunde dra till sig så många som 300 studenter per föreläsning.
Han flyttade sedan hem till Rudbeck för att undervisa tre av hans barn. Det var där som Carl började ifrågasätta tidigare klassifikationssystem och bestämde sig för att skapa ett eget.
Fortsatta studier och tidiga expeditioner
I skapandet av sitt eget system för att klassificera växter bestämde han sig för att dela in dem i olika grupper beroende på hur många pistiller och ståndare de hade.
Redan som student blev han anställd av Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala där de ville att han skulle utföra två expeditioner för insamling och kartläggning av andra områdens botanik. De två expeditionerna skulle gå till Lappland år 1732 och till Dalarna år 1734.
Resan till Lappland gick av stapeln i maj 1732 då Carl reste till fots och med häst upp via Gävle till Umeå i hopp om att hitta nya arter av växter, djurliv och mineraler. Längs vägen stannade han mycket för att undersöka mossar, lavar och blommor. I Gävle upptäckte han en ny blomma som skulle komma att bli hans favorit och senare döpas efter honom, idag kallas den Linnéa.
När han återvände till Uppsala i oktober samma år hade han fört anteckningar om sina resor och upptäckt många nya sorters växter, fåglar och stenar.
När Dalarnas landshövding Nils Reuterholm fick höra talas om Carls resa genom Lappland föreslog han att han skulle göra samma sak i norra Dalarna. I juli 1734 samlade Carl sju av sina främsta studenter och begav sig till Dalarna för att undersöka dess flora och fauna. Han antecknade allt om de växter och djur han såg, men även om folkets seder, beteende och klädsel.
På denna resa träffade han den vackra Sara Lisa Moraea från Falun och blev förälskad. De började planera för bröllop men hennes far ville först att Carl skulle ha en doktorsexamen i medicin för att försäkra sig om att han skulle kunna försörja familjen. Vid den tiden var det inte möjligt att få en doktorsexamen i medicin i Sverige så Carl bestämde sig för att utbilda sig vidare i Holland.
Doktorsexamen i Holland
Efter att Saras fader bestämt att Carl måste skaffa sig en doktorsexamen i medicin för att få gifta sig med hans dotter reste Carl till Holland för att disputera och få sin doktorsexamen för att senare kunna äkta den vackra flickan han mött i Dalarna.
På den tiden var Holland och framförallt staden Harderwijk känt för att ge ut doktorsexamen på så kort tid som en vecka om man bara bevisade sin tes. Först provade Carl Linneaus att redogöra för en uppsats om malarias uppkomst som han skrivit redan hemma i Sverige, men fick avslag. Han skrev då och försvarade sin doktorsavhandling om frosseri, vilket då var en vanlig sjukdom som många dog av. Namnet kom från den frossa patienter som insjuknat upplevde från den höga feber de fått. Enbart några dagar senare fick han sin doktorsexamen. Han hade då varit i Holland i ungefär två veckor.
Carl stannade sedan i Holland, framförallt i Leiden, och började publicera skrifter. Bland annat sin världsberömda Systema Naturae som påvisade ett nytt system för att dela in växter och djur i olika grupper. På de 2,5 åren som han var i Holland hann han ge ut hela 12 vetenskapliga skrifter som etablerade hans rykte inom den vetenskapliga världen.
Systema Naturae
Carls världsberömda verk, Systema Naturae, kom ut år 1735. Detta är Linneaus egna sätt att dela in naturen i tre olika klasser: växtriket, djurriket och mineraler och sedan grupperade han inom dessa efter klasser, ordningar, familjer, släkter och arter. Han gav dessutom alla arter ett eget tvådelat latinskt namn som används än idag.
Till en början hade många svårt att acceptera hans nya system just för att det var så nytt och annorlunda. Han delade in dem utefter hur många pistiller och ståndare de olika växterna hade och införde det så kallade sexualsystemet. Han beskrev det som att ståndare var män och pistiller var kvinnor. När han sedan satte ord på det som till exempel ”fem män i en brudkammare med en kvinna” för att beskriva en blomma som hade fem ståndare och en pistill blev många chockerade över hans jämförelse mellan växter och människors sexualliv.
Man insåg dock fort att detta var ett mycket enkelt sätt att dela in blommor efter. För att ta reda på till vilken klass man skulle räkna en viss blomma i behövde man bara räkna pistillerna och ståndarna så hade man svaret klart för sig. Systemet gjorde stor succé världen över.
Systema Naturae omarbetades ständigt av Carl och den 13:e upplagan som kom ut år 1770 innehöll 3000 sidor.
Tillbaka till Uppsala
När han sedan år 1739 återvände hem till Uppsala grundade han tillsammans med fem andra vetenskapsmän och politiker Vetenskapsakademien. Man hade blivit inspirerad av andra länder som skapat vetenskapliga akademier. Linneaus och de övriga var missnöjda med landets lärosäten och universitet. De ansåg att de endast lärde ut gammal kunskap utan att förnya sig och producera nyttig kunskap. De lottade om vem skulle bli ordförande och lotten hamnade på Carl.
År 1741 godkände Kung Fredrik I akademiens grundregler och gjorde att den vetenskapliga akademien blev kunglig.
Samma år som han kom hem till Uppsala (1739) gifte han sig med sin Sara Moraea som han sedan fick barnen Carl den yngre, Elisabet Christina, Sara Magdalena, Lovisa, Sara Christina, Johannes och Sofia tillsammans med. Sara Magdalena och Johannes avled båda innan de hunnit fylla 4 år.
Carl blev utnämnd till professor inom praktisk och teoretisk medicin år 1741 i Uppsala där han vid den tiden undervisade i hälsolära, läkemedelslära och naturhistoria.
Han fortsätta att åka ut på olika expeditioner för att upptäcka och inventera växter. Han åkte bland annat till Gotland, Västergötland, Skåne och Öland.
Han utsågs till rektor för Uppsala universitet år 1750 och såg då till att naturvetenskapliga ämnen värderades högre. Han höll i mycket populära föreläsningar i den botaniska trädgården där han lärde sina elever att alltid tänka själva och inte lita på andra.
Under somrarna ledde han små expeditioner, så kallade herbationer, runt omkring Uppsala på lördagar.
Han höll fortfarande kontakten med sin gamle vän Anders Celsius och år 1744 vände han på hans temperaturskala och såg till att fryspunkten låg vid 0 och kokpunkten vid 100, så som vi känner till den idag. Fram tills dess hade det varit tvärtom.
Adlande och död
Den 7:e april 1757 adlades Carl Linneaus av kung Gustaf VI Adolf och bytte då namn till Carl von Linné.
Några av von Linnés studenter vid Uppsala Universitet fick i uppdrag att ta med Linnés idéer ut i världen, dessa kallades sedan för lärjungar eller apostlar. De reste över hela världen och samlade in data om världens djur- och växtliv och spred Linnés kunskap och system längre bort i världens hörn än många andra svenskar kommit före dem.
Carl bodde nu vintertid på Svartbäcksgatan i Uppsala och sommartid på sin gård i Linnés Hammarby söder om Uppsala. Hans sista tid kantades mycket av sjukdomar då han drabbades av malaria (då kallad uppsalafeber eller frossa) år 1764 men botades efter vård av Nils Rosén. År 1773 fick han ischias och året därpå en stroke. Tre år senare fick han ytterligare en stroke som gjorde att han förlorade minnet. I december 1777 fick han ytterligare en stroke som ledde till hans död 10 januari 1778. Han begravdes i Uppsala domkyrka 22 januari 1778.
”Gud skapade. Linné ordnade”. Så har han själv beskrivit sin livsgärning. Det kan låta som att han var väldigt självgod men i själva verket kände han sig utvald och lyckligt lottad som fått upptäcka ordningen bland Guds skapelser.
Vid frågor och funderingar får ni gärna kontakta oss här.
